bokslott.blogg.se

 

För ett tag sedan läste jag ut boken som är full av hål, mer känd som Tree of Codes av Jonathan Safran Foer. 

 

Det som gör boken fantastisk är designen på den. Allt från omslagset, till självklart sidorna som skapar historien. Bara det är ett mästerverk i sig, och jag kommer för alltid älska den villkorslöst bara av dessa anledningar. 

Bortser man från det, så måste jag tyvärr erkänna att boken har sina brister. 

 

Boken består i grunden av boken The Streets of Crocodiles av Bruno Schulz, som Jonathan Safran Foer sedan plockat sönder, ord för ord, och satt ihop till en ny berättelse, eller dikt. 

 

Att läsa boken är inte helt lätt Dels är det pilligt att hålla boken utan att råka riva sönder de väldigt ömtåliga sidorna, dels tar det ett tag innan man kommer in i systemet att läsa från flera sidor samtidigt. Boken är skriven mer som lång prosadikt, vilket både har sina för och nackdelar. Under perioder flyter inte konceptet så bra som man kunnat önska, då det kan bli både hackigt i själva fysiska läsningen då sidorna inte riktigt klickar med varandra, men även själva berättelsen haltar och ord känns konstigt inklämda här och där, som att för bli av med dem, vilket gör läsningen ganska hackig och trög. 

 

Men när det väl funkar, så funkar det. När sidorna enkelt flyter ihop till en, samtidigt som berättelsen klaffar, då är det så bra. När man kommer till dessa små stycken då alltid klickar och faller på plats är det rätt trollbindande, och gör att jag är nästan villig att förlåta de stycken som inte klarar av samma konststycke. 

 

Ändå kan jag inte låta bli att känna att Jonathan Safran Foer kan ha gapat över lite väl mycket som valde att bygga den här boken på ord av en annan. Jag tror nästan att boken hade blivit bättre om den fått byggas upp från grunden och på så sätt skräddarsys helt efter den design han ville skapa. 

 

Trots alla om och men med den här boken tycker jag att bara själva idén är så fantastisk att jag inte kan hålla mig från den extra halvstjärnan.