bokslott.blogg.se

 

Jag har hört Jellicoe Roads lovsång gång på gång senaste året. Alla älskar den, alla gråter till den, och alla skrattar till den. 

 

Jag läste de första åttio sidorna relativt ointresserad, medveten om att jag borde vara intresserad. Egentligen gillade jag ju boken, det var jag på det klara med, jag brydde mig bara inte särskilt mycket om den. 

Jag gillade verkligen mysteriet med bilkraschen och hur vag den delen av historien var, och hur man i början inte kunde koppla den historien till Taylors. Jag gillade Taylor, och jag gillade hennes bakgrunds historia. Jag gillade idén med territoriekriget, och hennes historia med Jonah Griggs. Jag gillade faktiskt det mesta. Ändå förblev jag bara måttligt intresserad. Jag läste ett par sidor då och då. Glömde bort boken helt i någon vecka, och läste sedan ett par sidor till.  Det tog drygt åttio sidor innan boken verkligen lyckades fånga mitt intresse, men då gjorde den det åtminstone ordentligt. Då lade jag knappt ifrån mig den fören den var utläst. 

 

Ändå känner jag mig kluven. Jag gillade verkligen boken när jag väl kom in i den, men den tog helt enkelt lite för lång tid att komma in i. Dessutom upplevde jag aldrig de där riktiga känslostormarna alla pratar om.Boken var defenitivt hjärtskärande på flera punkter, men jag själv kände det aldrig riktigt. Precis som det inte fanns någon specifik punkt i boken som väckte mitt intresse, kan jag inte komma på någon specifik punkt som håller mig från att verkligen känna för boken. Intresset växte fram långsamt, på ett sätt jag nu i efterhand nästan uppskattar att det gjorde, men tyvärr nådde den ändå aldrig riktigt fram för mig. 

 

Jag tror det delvis beror på att jag kan ha påbörjat boken med alldels för höga förväntningar, och jämför mina egna reaktioner med andras men jag vet inte om det kan förklara hela mitt ointresse. Jag är säker på att jag kommer gilla boken mer när jag läser om den (för det kommer jag göra), och jag kan tänka mig att jag kommer tycka något helt annat om den då, men tills dess, står mitt betyg fast och jag får fortsätta undra var det brast för mig.