bokslott.blogg.se

 

 

Lite senare ute än de flesta, men nu har även jag gett efter för den enorma hysterin och läst Femtio Nyanser av Honom av E. L. James.U

Boken handlar om tjugoettåriga Anastasia Steele som under sitt sista år på college gör en intervju med en finanspamp för hennes skoltidning. Denne finansman är den unge, rike och fantastiskt snygge Christan Grey. Ana känner genast en stark dragning mot Christian, och det blir snart uppenbart att även han dras till henne. De två inleder därmed ett form av förhållande, haken är bara att Christian vill ha Ana på sina egna villkor. Det vill säga som sin sexuellt undergivne, snarare än flickvän. Ska Ana acceptera dessa villkor för en enbart fysisk relation, eller ska hon begära mer? 

Först och främst kändes själva berättelsen besviket tunn och ogenomtänkt. Det kändes mest som att läsa en mängd sexnoveller som blivit löst och lite hafsigt sammanbundna för att skapa någon form av samband mellan sexscenerna. Detta vägdes inte upp av att karaktärerna i sin tur kändes platta och endimensionella, och jag hade svårt att sympatisera med, eller ens fascineras av någon. Ana kändes mest som ett stort steg bakåt för feminismen, och jag vill bara ruska om henne förklara för henne att vi lever i 2000-talet. Hon låter Christan köra över och bossa runt henne, och flera gånger får jag intrycket av att hon går med på saker hon egentligen kanske inte vill göra, utan låter Christan helt enkelt ta över henne och hela hennes liv. 

Trots Christans mörka barndom och dolda förflutna kan jag inte uppbringa något egentligt intresse för honom heller. Jag kan mest bara fokusera på vilket obehagligt rövhål jag tycker att han är, om ni ursäktar franskan. Det är inte hans sexuella preferenser som gör mig illa till mods, utan hur han är i vardaglivet. Han förföljer ju Ana, och ständigt vet var hon är och har för sig, han är uppenbarligen mycket avundsjuk, dominant, manipulativ och egensinnig. Allt detta ska förklaras av hans svåra barndom, man jag vet inte. Jag köper det inte riktigt.  

Dessutom är det en mängd småsaker som jag inte kan låta bli att fokusera på, och som verkligen förstör bokens flyt för mig, eftersom varje gång de dyker upp kan jag inte låta bli att himla med ögonen och sucka. Dessa småsaker är exempelvis hur Ana stup i ett refererar till sin inre gudinna, stönar in i Christians mun ca sjuttiosex gånger genom bokens gång, och jämt och ständigt, i tid och otid står och tuggar på läppen, varpå Christan varje gång måste hinta om hur kåt det gör honom. För att nämna några få.

MEN! Med allt det sagt, så är den faktiskt rätt rolig. Det är snabb, lätt läsning man genast kommer in i. Den kräver inte mycket av sin läsare, utan är en sån bok som är perfekt att läsa när man vill ta en paus från lite tyngre litteratur och bara läsa för ren underhållning, utan att behöva tänka så mycket på vad man läser.