Utläst: Frankenstein
Kategori: Böcker
Jag läste en förkortad version av Frankenstein i skolan när jag var tretton, och gillade den så mycket att jag bestämde mig för att jag även skulle läsa originalversionen. Det tog drygt sex år att komma till skott, men nu är det gjort!
Victor Frankenstein är en ung vetenskapsstudent, som har blivit besatt av att vetenskapen om livskraft och vad som egentligen ger oss liv. I sina experiment skapar han en varelse av mänskliga likdelar, i hopp om att kunna gjuta liv i den. Han lyckas mot alla odds med sitt experiment, men inser då också vad för monster han har skapat. Snart börjar en bitter kamp mellan Victor och hans monster. Frågan är om Victor kan vinna mot sin egen kreation innan det är för sent, eller förlora allt han håller kärt.
Frankenstein räknas som en av de allra första skräckromaner, och har varit stilbildande för skräckgenren. I dagens 2000-tal har vi andra mått på vad som är skräck, och jag kan ju knappast påstå att jag tyckte att den här boken var läskig. Den fick aldrig håret att resa sig på armarna, och jag tittade inte heller under sängen innan jag släckte. Så skrämmande var den kanske inte, men spännande desto mer. Jag tyckte verkligen den var bra, och man blev indragen i Victor Frankensteins öde. Jag fortsatte att vända sida efter sida, eftersom boken verkligen skapade ett behov av att få veta hur det skulle gå. Detta trots att jag tekniskt sett redan visste hur det skulle gå!
Mary Shelly har skrivit boken väldigt sparsam på detaljer och beskrivningar, vilket jag tyckte var väldigt intressant. Hon beskriver t.ex. aldrig exakt hur Frankensteins monster fick liv, och inte heller beskriver hon någonsin monstrets utseende. Hon lämnar allt detta öppet för fantasin, vilket är gör att man sätter sina egna begräsningar, och kan bygga sin bild byggd på vad som skrämmer en själv mest! Det är en metod av skrivande, som för mig är ganska obekant, men som jag faktiskt tror jag gillar för den här genren. Boken är välskriven i stort, men den har några tillfällen då den drar ut i långa monologer Victor har med sig själv som kunde bli lite segdragna. Överlag var boken ändå spännande och intresseväckande, och grep tag i mig som läsare!
